Kan ALLA hitta sanningen?

Del 1

Kan alla hitta sanningen – det är ingen liten frågeställning. Och jag kommer inte klara av att täcka in alla aspekter av frågan. Ändå jag kommer behöva dela upp mina tankar i två artiklar. Detta är den första delen.

Det första jag själv reagerar på när jag ställer från: ”Kan alla hitta sanningen om livet”, är att jag tycker att frågan har en negativ underton. För ska det inte vara självklart att det Kristna budskapet är både positivt och hoppingivande för alla människor? Och sett ur den synvinkeln så bör väl svaret vara att det måste väl alla kunna, eller? För om man svarar nekande på frågan, så påstår man att inte alla kan hitta sanningen i livet! Det känns inte så trevligt… Jag vill ju tro att alla både kan och ska kämpa för att bli sitt bästa jag. Eller som Will Smith ur filmen ”Jakten på lycka” säger:

’Låt aldrig någon säga till dig att det finns något du inte kan göra. …Vill du ha något, förverkliga det. Punkt slut.’ (The Pursuit of Happyness 2006, min övers.)

Låt mig få börja med att titta på några ord från Jesus, vilka fått mig att ställa denna fråga. Jag läser från Matteus 7:7-16, taget ifrån Jesubergspredikan:

Be, och ni ska få. Sök, och ni ska finna. Bulta, och dörren ska öppnas för er. För var och en som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar ska dörren öppnas.

Vem av er ger sin son en sten när han ber om bröd? Eller en orm när han ber om fisk? Om nu ni som är onda förstår att ge goda gåvor till era barn, hur mycket mer ska då inte er Far i himlen ge det som är gott till dem som ber honom?

Alltså: allt vad ni vill att människorna ska göra för er, det ska ni också göra för dem. Detta är lagen och profeterna.

Gå in genom den trånga porten. Den port är vid och den väg är bred som leder till fördärvet, och det är många som går in genom den. Men den port är trång och den väg är smal som leder till livet, och det är få som finner den.

Akta er för de falska profeterna. De kommer till er i fårakläder, men i sitt inre är de rovlystna vargar. På deras frukt ska ni känna igen dem. Man plockar väl inte vindruvor från törnbuskar eller fikon från tistlar? (Svenska Folkbibeln – 2015, mina understrykningar)

1. Betraktelser runt bergspredikan

I den här texten kan man se tre olika perspektiv på att söka och hitta, eller förbise sanningen.

I den första delen av texten så ger Jesus en väldigt positiv bild. Han lovar att alla som söker, inte bara kommer att söka utan också kommer att finna något. Det står inte uttryckligen att detta gäller att finna sanningen om livet. Men Jesus knyter ihop att finna, med ett sökande som är riktat specifikt mot Gud, som vår Fader i himmelen. Och svaret från honom kommer att vara gott. Bara vi ber honom om det.

I nästa stycke hittar vi det som brukar kallas den gyllene regeln. Om hur vi skall göra mot andra det vi vill att andra skall göra mot oss. Jag tycker det är intressant att dessa ord knyts ihop med den tidigare texten om att söka och att finna. Det ger oss ett vidare perspektiv på varför ska vi bete oss gott mot andra människor. Vi får återspegla att Gud är så god mot oss, att han lyssnar till oss människor och bryr sig om oss. Att han hör våra böner, han låter sig bli funnen när vi söker honom, och att han öppnar dörren för oss när vi knackar på…

Jag ser sedan den gyllene regeln inkapslad, även av den efterföljande texten. För här ger Jesus oss ett andra perspektiv på att söka sanningen. Jesus säger att vi skall gå in genom den trånga porten. Vilket beskrivs som att vi hittar vägen till livet. Är det inte fascinerande att Jesu ord om att söka och hitta livet, så att säga bakar in, den gyllene regeln. Den är inte separerad från att hitta sanningen och vägen till Gud, utan en viktig del utav den. Men för dagens frågeställning så är det inte den gylleneregeln som jag fastnar vid. Utan frasen att det är få som kommer finna vägen till livet.

Om vi ser på dessa två perspektiv på att söka sanningen om livet, så tycker jag mig urskilja fyra påståenden:

Det finns en smal väg/trång port, för att komma till det Jesus säger är livet.
Vägen till Livet är något som alla kan hitta.
Men att söka, bulta och be, sätts upp som förutsättningen för att hitta.
Den Gud som Jesus kallar vår himmelska Far, anges också som den nödvändiga inriktningen för vårt sökande och den som vi skall rikta våra böner till.

Givetvis, behöver dessa fyra punkter berikas med andra perspektiv som Bibeln ger angående vårt sökande efter sanningen. Exempelvis har jag redan nämnt den gyllene regeln – hur skall den förstås i det här sammanhanget, med tanke på allt annat som Jesus sagt? Men i det här artikeln så vill jag hänga kvar vid min tredje punkt, nämligen behovet att söka efter sanningen om livet.

2. Söker vi alla efter sanningen?

Är det inte fascinerande, att vi människor genom årtusendena, har sökt efter sanningen på något sätt. Jag skulle till och med vilja påstå att det är väldigt få som inte överhuvudtaget bryr sig om sanningen, om man bara för en lite djupare diskussion om dess konsekvenser. Men trots detta så verkar Jesus säga att en orsak till att inte alla hittar vägen till livet, är att människan inte söker efter sanningen.

Kanske du då tänker, att det där är bara en religiös idé, som Jesus är ensam om att uttrycka. Men även filosofer har ofta brottats med tankegångarna om människans benägenhet, att undvika vad som är sant, till förmån för något som dom önskar vore sant. Pascal säger ungefär att ’Människor kommer nästan alltid fram till sina övertygelser, inte utifrån bevis, utan utifrån vad de finner attraktivt.’ Eller ta Bertrand Russell, en 1900-tals filosof, som sa: ’Människors åsikter är främst utformade för att få dem att känna sig bekväma; sanningen är för de flesta en sekundär faktor.’

Så, även om Filosoferna inte utgår ifrån Jesu ord på något sätt, så verkar det finnas en viss samstämmighet om att vi människor lätt kan komma av oss i vårt sökande efter sanningen.

3. Vad är sanning?

Min följdfråga blir då:

Vad kan det vara som ställer till det för oss, när vi vill söka efter sanningen?

Oavsett vilken utgångspunkt vi alla kan ha, så tror jag vi kan vara överens om att den världsåskådning som man utgår ifrån, kommer att vara avgörande för både vad vi anser att sanningen är, och för hur vi kommer fram till vad som är sant. Därför tror jag också att vår syn på vad begreppet sanning är, kan hjälpa eller bli ett hinder för oss. Frågeställningen om vad sanningen är, är inte ny. I Bibeln ställer exempelvis den romerska ståthållaren Pontius Pilatus den retoriska frågan ”Vad är sanning?” till Jesus strax innan han dömer honom till döden.

Jag vill titta på tre definitioner. Två som jag ser är allmänt accepterade i samhället. Sedan som ett alternativ vill jag fundera runt vad det kan innebära att Jesus säger om sig själv — att Han är vägen, sanningen och livet.

4. Sanningsrelativism

Låt oss börja med att titta ett synsätt som kallas för relativism. Enligt Stanford Encyclopedia of Philosophy, så kan man förenklat säga att relativism är åsikten att: vad som är sant eller falskt, rätt eller fel, skapas utav människan i olika kontexter, alltså sammanhang. Och att uttrycka att något är sant eller falskt, är bara relevant så länge man hävdar att det är sant i en viss kontext.

Du har nog precis som jag både stött på, eller själv sagt saker som: Det är din åsikt, när någon gör anspråk på att något är sant. Eller hört kändisar likt Oprah Winfrey säga att: För en Hindu så är deras religion sanning för dom, medans för andra så kan Buddismen vara sann. Med andra ord så anser man att det inte finns någon filosofisk sanning som är universell. Man kan alltså dra slutsatsen, att eftersom jag inte tillhör en viss kontext där sanningen formulerades, så berörs jag inte heller av den.

Även om jag hör och ser mycket av dessa tankegångar i samhället idag, så är det få som tror och lever ut detta till 100%. För ofta så måste vi komplettera relativismen med resonemanget: att du har rätt att ha din sanning, så länge som den inte inkräktar på min sanning och min frihet. Men har du tänkt på att vi också ser ner på dem som i praktiken lever ut relativismen. Jag tycker det blir väldigt tydligt om vi tar en titt på hur vi reagerar på våra världsledare idag. Exempelvis är det ju inte allt för länge sedan en världsledare, omdefinierade observerbara omständigheter till en relativ sanning. Det vill säga definierade verkligheten utifrån sina egna ”alternativa fakta”. Vidare, om någon i maktposition uttrycker att denne inte behöver följa några moraliska betänkligheter än sina egna, så förfäras vi. Eftersom vi inser att de nog snart kommer göra intrång på vad vi anser är våra rättigheter. Eller ser vi inte just nu hur vissa världsledare bryter mot folkrätten, eftersom dom inte ser sig bundna av dess formuleringar. Hur är det egentligen? Anser vi att folkrätten och dom mänskliga rättigheterna bara omfattar dom som själva valt att inkludera sig i dess formuleringar. Eller utgår vi inte i debatten ifrån, att dessa rättigheter bör ses som en universell sanning!?

Min slutsats är, att även om jag ser relativismen som det dominerande synsättet för abstrakta sanningsvärden i västvärlden idag, så känner vi ofta ett behov av en mer universal form av sanning. Åtminstone i de situationer där vi känner att vår frihethet eller personliga rättigheter kränks eller hotas.

5. Korrespondensteorin som definition på sanning

Som kontrast mot relativismen, vill jag titta på en definitionen av sanningen som bygger på mer objektiva grunder. Det vill säga att sanningen är något som kan definieras fristående ifrån den enskilde eller kollektivets personliga åsikter. Ett sådant synsätt är Korrespondensteorin, som säger att ”Sanning är det som motsvarar verkligheten eller det tillstånd den avser att beskriva. Och falskt är allt det som inte motsvarar den.” (Big Book of Christian Apologetics)

Med andra ord, för att något skall kvalificera som en sanning så måste påståendet som bärs fram korrekt motsvara något i vår verklighet. Här blir det då viktigt att man kan definiera både de fakta som man vill lägga fram, och vilken del av vår verklighet som sanningspåståendet söker att beskriva.

För mig så känner jag att denna definition är mycket mer relevant, än relativismen. Även de som har en naturalistisk världsåskådning, lär också känna sig hemma i denna definition. Den stämmer ju väl överens med de grundantaganden som måste görs inom vetenskapen. Vetenskap kan ju också i sig själv definieras som ett sanningssökande om den värld vi lever i.

Eftersom jag upplever att inte många i praktiken säger emot denna definition på sanning, så tänker jag inte utveckla så mycket mer. Utan jag vill bara kort reflektera över att jag inte ser att Kristendomen behöver stå i strid med detta synsätt. Utan jag ser att kristendomen, utgår ifrån en Gudsbild som bejakar detta synsätt. Och i den mån som vår teologi har grundats på felaktiga slutsatser, så har kristendomen visat att vi både söker och accepterar sanningen i enlighet detta synsätt. Ta bara exemplet, på hur vissa Bibelverser har använts som stöd för idén om att jorden skulle stå uppe på ett fundament, och vara orörlig i relations till övriga himlakroppar. Det är endast en liten klick av dom som säger sig vara Kristna idag, som skulle bekänna sig till ett sådant synsätt. Ända sedan Copernicus dagar så har vi fått en ökad förståelse för hur planeterna rör sig i sina banor runt solen. Så för kristna idag, så låter vi oss influeras i vår läsning av exempelvis Psaltaren 104:5 och 1 Krönikeboken 16:30, utifrån vår förståelse av universum. Men på samma sätt som jag ser att vi kan och bör acceptera vetenskapliga sanningar. Så ser jag att vetenskapliga teorier och hypoteser också måste utvärderas. För precis som för kristna, kan vetenskapsmän med en naturalistisk världsåskådning, blanda samman sanning och fakta, med åsikter och förutfattade meningar.

6. Bibliskt perspektiv på sanning

För mig som kristen, är därför korrespondensteorins definition inte heltäckande, utan är i hög grad beroende på ens världsåskådning. Detta får givetvis stora konsekvenser på hur vi ser på sanningen.

När jag vänder mig till Bibeln så tycker jag mig se att sanningsbegreppet får en djupare dimension. Jag skulle säga att bibeln lägger definitionen av sanning inte bara i relation till vår verklighet, utan faktiskt utanför vår verklighet! Ja, utanför vårt universum, förankrat i Gud själv. I Bibeln når detta sin ultimata kulmen, när Jesus hävdar sig vara själva ”…Vägen, Sanningen och Livet”. Jag skulle vilja hävda att Jesus här framhåller att vi inte kan ha något som är sanning i sin ultimata form utan att Jesus Kristus står som dess garant. I Hebréerbrevet 1:3 sägs att Jesus ”bär allt med sitt mäktiga ord”. Det blir ännu tydligare om vi ser att flera engelska översättningar säger att Jesus upprätthåller hela universum. En hypotes som för mig kopplar ihop detta påstående med vår fysiska verklighet, är kvantfysikens teori om att både materia och energi är olika former av samma grundläggande verklighet. Så om hela vårt universum byggs upp utav energi och kraft, och om denna kraft kommer ifrån Gud. Då är det Gud som är själva garanten för vår existens, ja hela vårt universum. Om Jesus är den han säger sig vara; är Han alltså garanten för att den verklighet vi lever i; garanten för att den fortsätter att existera; och även garanten för att vi kan förstå den verklighet vi lever i.

Om vi ser Jesus i denna kapacitet, öppnar detta upp för en mängd frågor, såsom: Vilken konsekvens har detta för hur vi bör definiera sanning? Om skaparen uttalar sig, vilken vikt bör vi då lägga på vad Han säger i relation till vad vi anser är sanning? Kan jag ha min egen sanning, som avviker ifrån vad skaparens definition på sanning är? Om jag insisterar på en sanning, som går stick i stäv med den sanning som min skapare står för, hur bör Han då agera med mig?

Jag kan själv inte komma till någon annan slutsats än att, om Gud finns, och är skaparen och upprätthållaren av min verklighet, så måste definitionen av sanning, utgå ifrån honom.

7. Effekterna av olika syn på vad sanning är

Så vi har funderat runt olika definitioner på vad sanning är. Men kan det ha någon praktisk betydelse för våra liv? Jag vill påstå att det Jesus säger om att vi måste söka sanningen, har direkt koppling till våra antagande om vad sanning är. Jag ser att det kan påverka oss på minst tre olika sätt:

För det första. Det avgör ifall vi anstränger oss att söka efter sanningen överhuvud taget. För om sanningen är relativ, så finns det ju ingen sanning att söka efter. I alla fall inte utanför en strikt definitionen på vetenskap. All annan kunskap och sanning är bara ett utforskande av mänskliga hypoteser, vilka inte behöver ha någon som helst påverkan på mitt liv.
För det andra. Vår syn på sanning, påverkar både vilken information vi är förmögna att ta till oss, och hur vi sedan utvärderar den information som vi tycker oss ha uppfattat.
Och för det tredje. En oförståelse för vårt eget och andras synsätt på sanningen, kan sätta stopp för konstruktiva samtal. Vi kan lätt missförstå argument som läggs fram utifrån ett visst perspektiv, om vi enbart kan uttolka det utifrån ett annat perspektiv.

I del två ska jag utveckla dessa tankegångar. Men i här vill jag illustrera dessa tankegångar utifrån en Bibel-berättelse.

8. Bibeln – Berättelser om människor

Låt oss fokusera på Jesu sista timmar i livet, och betrakta den utifrån de två brottslingar som straffades med döden samtidigt som Jesus. Jag vill sedan även titta efter paralleller mellan de som levde samtida med Jesus och oss idag.

Jag väljer den här historien, eftersom den i viss mån bemöter tankegångar som: ”Det är orättvist att vi i vår tid skall behöva tro på Jesus, så här länge efter hans död”. Eller ”Om vi hade fått leva samtida med Jesus och vi hade fått möta honom, så hade vi kanske haft en ärlig chans att se om det Bibeln berättar om är sant”.

9. Händelser i samband med att Jesus korsfästs

I livsskildringarna om Jesus, ser vi att han efter sin rättegång förs ut och korsfästs samtidigt som två andra dödsdömda fångar. Jesus döms till döden för att ha hävdat att han var den av profeterna utlovade kungen, den så kallade Messias eller Kristus. Under hela sin rättegång, och sedan även när han spikats fast på korset, utsätts han för hån utav andra. För om han nu är Guds utvalda kung, inte skulle väl Gud då tillåta dem och döda honom. Med andra ord, så ber de som anklagar honom att bevisa sina påstående om att han verkligen är Guds utvalde, genom att med Gudomlig kraft avbryta den avrättning han nu dömts till. Det är intressant att se hur de andra dödsdömda brottslingarna, själva inte kan låta bli att falla in i detta hån mot Jesus. Men av intresse för vårt resonemang, kan vi se att en av de två dödsdömda ändrar sin attityd mot Jesus, efter kanske 2-3 timmar på korset. Vad får honom att ändra sig från att tro att Jesus var en man med storhetsvansinne, till att vända sig till Jesus med orden ”Jesus, tänk på mig när du kommer till ditt rike”? Låt oss försöka titta på vad som han kan ha påverkats utav.

10. Vid rättegången

När Jesus står anklagad av Judarna inför den Romerske ståthållaren Pontius Pilatus, är det inte otänkbart att de två fångarna hade sett eller hört rykten om:

Hur Jesus bekänner sig som konung över Judarna och även över den Romare som snart skall döma honom till döden.
Hur Jesus misshandlas och hånas för detta påstående.
Hur folket väljer att frige en mördare istället för honom.
Hur Jesus även i den situationen inte framhäver sin oskuld, och rätt att få gå fri, eller försvarar sig mot anklagelserna, eller på annat sätt försöker få folket eller ståthållaren över på sin sida.

11. På väg till Golgata

Efter rättegången blir de andra två dödsdömda fångarna förda till avrättningsplatsen tillsammans med Jesus. Vi kan därför vara ganska säkra på att de från denna tidpunkt kunde se allt vad Jesus utsattes för och hur han gensvarade. Givetvis kan de i viss mån ha varit uppslukad av sin egen situation. Dom var ju trots allt på väg till sin egen avrättning. Men dom kan ha sett och hört:

Hur Jesus blivit så misshandlad för att han själv inte orka bära sitt kors hela vägen.
Längs med vägen tillrättavisade Jesus dom som grät, för att han dömts till döden. I stället bad han dom att sörja över sig själva!

12. Vid korset

Väl framme vid Golgata, så kanske dom ser:

Hur Jesus, som är i enorma plågor efter all misshandel, ändå avböjer han att få ta emot vad somliga källor beskriver som en sorts bedövningsmedel. Det sägs att folket tilläts ge vin blandat med galla till fångarna för att lindra lidandet vid korsfästningen.

Sedan kan vi läsa hur häcklandet av Jesus och hans påstående att vara Guds son och allas vår Messias återupptas. Det är nu Evangelierna beskriver hur båda de andra dödsdömda faller in i häcklande av Jesus.

Vid denna tidpunkt så kan vi vara säkra på hur de båda kan iaktta hur Jesus reagerar på deras hån. I stället för att försvara sig, eller ge igen med samma mynt, får de nu höra hur Jesus ber Gud Fadern i himmelen att förlåta alla dom som gjorde honom illa.

13. Omvändelsen

Det vi nu har nämnt om Jesu lidande, verkar ha varit tillräckligt för att en av brottslingarna vänder sig till Jesus med den enkla bönen ”Jesus, tänk på mig när du kommer till ditt rike.” Evangelierna är dock tysta om hur den andra dödsdömde till slut hanterar det han ser och hör, efter den förste brottslingens omvändelse. Men om vi enbart utgår ifrån texten, verkar det som att den andre dödsdömde gick till sin död utan att ha accepterat Jesu anspråk på att vara även hans konung.

14. Varför reagerar vi så olika?

När jag ser på den här berättelsen, så blir vår huvud fråga påtaglig. Hur kommer det sig att inte alla som var vid Jesu kors, kunde se vad som utspelade sig inför deras ögon? Och än mer, varför kan inte alla som får Jesu lidande berättad för sig, se den mäktiga kärleksgärning som Jesus gjorde för dem?

Här kan finnas en mängd olika faktorer och olika scenarion som kan bidra till en förklaring. Exempelvis, kan det vara att vissa inte förstod hur väl Jesus uppfyllde de flera hundra år gamla profetiorna om Messias, genom sitt liv och sin död? Eller satt dom fast i förutfattade meningar, som hindrade dem från att stanna upp och betrakta vad Jesus gjorde och sa under sin avrättning. Ja, än mer, vad han inte sa eller gjorde!

Men har du tänkt på att alla dom som inte var närvarande vid Jesu avrättning, hade i stort sett samma fakta runt Jesu död att förhålla sig till, som vi har idag. Att Jesus har existerat, var känd för att vara en kringvandrande rabbin som sades utföra mirakler, och som blev avrättad av den Romerska ockupationsmakten. Detta är lika väl vedertaget för oss idag som det var för dom som var samtida med Jesus. Precis som du och jag, fick dom förlita sig på de vittnen som berättade om Jesus, hans liv, död och uppståndelse. Jag skulle vilja hävda att vi har mer grund för att tro på Jesus idag, än vad den korsfäste brottslingen hade. Och att vi i det stora hela har lika mycket orsak att sätta vår tilltro på Jesus som vår Messias idag, som de som levde samtida med Jesus hade.

Vad jag vill säga är att vi egentligen inte är så långt separerade ifrån Jesu liv och död som vi kan tro, trots att det gått nästan 2000 år. Jag tycker mig även kunna se paralleller mellan oss och vissa av karaktärer i den här berättelsen. Jag ser likheter i hur vi relaterar vi till Jesus idag, och hur vi ställer oss till hans budskap om att söka efter sanningen. Kanske kan du känna igen dig i någon av dess sex grupperingar?

Den första kategorin jag tänker på, är alla de tusentals människor i Judéen, som inte närvarade vid Påskhögtiden då Jesus avrättades. Som jag redan nämnt, anser jag att dom befann sig i samma situation som oss, när det kom till hur de skulle ställa sig till berättelserna om Jesus. Precis som vi valde många att förneka Jesu undervisning eller kanske till och med hans existens. Men om du befinner dig i den situationen, ser jag att Jesu uppmaning att söka efter sanningen; kan börja i att utforska inte bara Bibeln, utan även de andra källorna som bekräftar Jesu existens. Idag är det få seriösa historiker som betvivlar att Jesus existerat och att han avrättades av Romarna. Har du kollat upp varför det är så?
Den andra gruppen jag tänker på är de religiösa ledarna på Jesu tid. De utgick vid sin bedömning av Jesus ifrån sina egna föreställningar om vem Messias skulle vara. Detta anser jag ledde dem till att fullständigt missbedöma vem Jesus var.
Jesus som person och idé, används och refereras till i många religioner idag. Det samma gäller även i populärkulturen. Men vad låter du forma din bild av vem Jesus var? Det är många som vill söka efter den ”riktiga Jesus”. Detta uttryck används även inom modern religionsforskning. Men där speglar uttrycket en föreställning om att Jesus var en vanlig människa, och att forskarens uppgift är att se igenom den religiösa framställningen av Jesus. Här blir Jesu uppmaning om att söka efter sanningen igen påtaglig. Var medveten om att din världsåskådning och förutfattade mening om Jesus, kan forma vilken bild du i slutändan får av honom. Själv ser jag inte ett hinder — utan ett stort värde i att få studera de texter som bygger på vittnesbördet från dom som vandrade med Jesus; dag och natt; i tre år. Dessa vittnesutsagor skrev även ned, medan vittnen till händelserna fortfarande var i livet. Så, i mitt sökande efter sanningen; sätter jag mycket högre värde på dessa texter om Jesus; än de texter, åsikter eller påstådda upptäckter om honom; som tillkommit hundratals eller även tusentals år efter att Jesu tid på jorden.
Den tredje gruppen jag tänker på är soldaterna. Dessa var inte en homogen grupp, men allegoriskt tänker jag på hur många mycket gärna ser att både arvet efter Jesus och religionen i stort kan få dö. Visst kan jag förstå att somliga kan känna ett hat mot religionen i stort och ibland specifikt mot oss kristna. Men jag tänker här att Jesu uppmaning att söka efter sanningen, aldrig inkluderade Jesu lärjungar eller kyrkan som sådan. Ända från Jesu tid, har de som bekänner sig som Jesu efterföljare, haft sin beskärda del av lögnare, hycklare, och förrädare. Men Jesus pekar inte på sina lärjungar, utan på sig själv. Det är hos honom som Jesus säger att du skall söka och finna sanningen.
Kanske du mer identifierar dig med den romerske ståthållaren, som accepterar Jesus som historisk person. Men du ställer dig tveksam till att försöka hitta sanningen genom att lyssna till Jesu ord. Jag hoppas att du inte agerar precis som Pilatus, och vänder dig bort ifrån Jesus med orden ”Vad är sanning”. Istället för att betvivla Jesus, kanske det är själva relativismen som behöver ifråga sättas? Eftersom relativism bara kan vara relevant ifall det inte finns en Gud. Och eftersom det är en logisk omöjlighet att bevisa att Gud inte finns. Är det då inte logiskt att i alla fall lyssna på någon som säger sig stå för sanningen?
Den femte gruppen jag tänker på är dom som stod och grät längs med vägen. Likt dom kan vi förvisso både bejaka att Jesus är en historisk person, och till och med tillstå att han kan ha varit en god människa. Men Jesus uppmanar oss i vårt sökande efter sanningen att gå längre än så. Han ber att vi skall betrakta vårt eget liv. Annars kommer vi aldrig förstå varför han frivilligt gick till korset för att dö. Med andra ord, så verkar det som att söka efter sanningen, inkluderar en insikt om oss själva. Är vi villiga att söka efter en sanning som kan göra att vi gråter över oss själva?
Om vi likt de två korsfästa brottslingarna, kommer till insikten om att vi metaforiskt sitter fast på korset på grund av våra tillkortakommanden här i livet; vad gör vi med den insikten? Säger vi om oss själva att det är mänskligt att fela och till andra att de inte är något bättre än vi. Eller vågar vi i vårt sökande efter sanningen, vända oss med insikt om våra egna tillkortakommanden, till Jesus, den ende bland oss som inte har gjort något fel?
Den sista grupp som jag ser i berättelsen är Jesu lärjungar. Jag noterar att de flesta inte beskrevs vara närvarande under själva korsfästelsen. Som en analogi, vill jag bara notera att utav alla efterföljare till Jesus, var det bara en av lärjungarna och tre kvinnor, som närvarade vid korset. På det sättet var han den enda av dem som fick prata mer med Jesus innan hans uppståndelse. Jag tänker att detta är en bild på vad Jesus menar med att söka efter sanningen, för oss som tror på honom. I Johannes läser vi att: ’Jesus sade till de judar som hade kommit till tro på honom: ”Om ni förblir i mitt ord är ni verkligen mina lärjungar. Ni ska lära känna sanningen, och sanningen ska göra er fria.” ’ John 8:31-32 (SFB15) Här säger Jesus att sökandet efter sanningen som han uppmanar oss till, inte är ett evigt kämpande i egen kraft. Nej snarare, när vi finner honom och vänder oss till honom och hans ord, så kommer hans sanning att utföra sitt verk i oss.

15. Avlutning

Som summering av denna artikel vill jag säga att: Jesus dog för att han hävdade att han är din och min Kung. Jag hoppas du tar dig tid att fundera på detta anspråk. Och om du gör det, fundera på vad det är som leder dig till att dra dina slutsatser. Om du avfärdar Jesus, gör du det baserat på de fakta du sökt om Jesu liv? Eller låter du relativismen styra dig till att förkasta Jesu anspråk på ditt liv, utan att göra några vidare efterforskningar. Jag hoppas du tar hans utmaningen på allvar. För Jesus tog sitt anspråk på så stort allvar, att han i kärlek gav upp sitt liv för dig.